När jag åkt över bron känner jag alltid en liten förväntan. Ur Kånken tar jag fram min kikare för plötsligt känns det som att vad som helst kan dyka upp. Och det stämmer också, speciellt under hösten. Väldigt många fåglar på väg söderut till sina vinterkvarter passerar Öland.
En blåmes visas upp innan frisläpp.
Beroende på väder och vind kan det i vissa fall finnas mängder med fågel på ön. Vanliga men också någon raritet, vilken kan dra flera hundra fågelskådare om den upptäcks i fält eller hamnar i näten på Ottenby fågelstation, dit jag är på väg. Jag lockas av möjligheten att få se en ovanlig fågel men också av den stora rörelsen av fågel i sig. Det är häftigt att se flockar med hundratals gäss flyga söderut eller ha ett myller av kungsfåglar, rödhakar och andra trastfåglar inne i Ottenby lund.
Personal plockar ur fåglar från ett av stationens slöjnät.
På Ottenby fågelstation bedrivs det fångst av fåglar för ringmärkning. Jag har jobbat där som ringmärkare under flera säsonger. Det är kul med fåglar och i samband med ringmärkningen får man se dem på ett helt annat sätt än ute i fält. Jag har exempelvis lärt mig mycket om åldersbestämning samt hur olika arter ruggar. Fågelstationen grundades 1946 och ringmärkning av fåglar har pågått sedan dess vilket gör att Ottenby har världens längsta obrutna fångstserie. Mängder med data har samlats in genom åren och bland annat gör ringmärkningen på Ottenby att man kan få en övervakning av populationstrender, om det sker en ökning eller minskning av någon art. De många återfynd av fåglar ringmärkta på Ottenby som återfångas på andra stationer utomlands, hjälper också till att kartlägga olika arters flyttning. En fråga som var grunden till att man började ringmärka fåglar för lite drygt hundra år sedan.
När fåglarna får en liten ring runt ena benet, mäts bland annat vingen och det görs en åldersbestämning.
Vi sätter upp näten före soluppgången och i mörkret hörs ett ”knäppande” ljud från rödhakar. En bra höstdag kan över tusen fåglar ringmärkas. Det är både fint och på ett sätt lite vemodigt att se de här tusentals fåglarna sträcka söderut för samtidigt som jag är mitt inne i det är jag ändå stilla, ensam kvar och ser efter dem när de försvinner bort mot horisonten. Men till våren återvänder de igen, och tur är väl det!